Jo, jag är bitter.

Det är därför jag inte skriver. Nu är det fan inte kul längre. Inte för att jag har haft så där jättekul med den här graviditeten hittills, men nu är det katastrof. Förut pendlade man mellan hopp och förtvivlan och nu är det bara skit. Man kan ju tycka att belöningen är motivation nog, men t.o.m. det börjar kännas otillräckligt just nu. Då är det inte så roligt. Det suger bara energi. Jag vill ju vara hyfsat pigg och glad när hon kommer!

Idag har jag gått en vecka över tiden och det händer inte ett smack. Vi har provat allt; promenader, handlat, diskat, städat, färdknäppt. I n g e n t i n g hjäper. Det enda som händer är att jag får helvetiskt ont i fogarna och blir sängliggandes.

Som i fredags. Skulle vara lite duktig och dammsuga. Gick bra. Diskade lite, helt ok. Jag och A. hade fredagsmys, gick riktigt bra. Lördag morgon - helt trasig. Låg i sängen och grät hela dagen. Gick inte upp annat än för att gå på toa, det gick bara inte.

Så imorn ska jag få träffa doktorn. Jag ska KRÄVA igångsättning, omgående. Jag kan inte ha det så här, jag kommer ju aldrig orka med en förlossning.

Inatt var jag vaken till k 5, sen låg jag och skruvade på mig till kl 11, sov kanske 20-30 min i stöten. Lägg på halsbränna på det så förstår ni hur ineffektiv min sömn är. Så här har jag haft det ett bra tag. Ofta så sover jag på dagarna, men det funkar inte så bra. Jag är så trött att jag däckar och ligger på samma sida för länge och då är jag helt förstörd sen...

Aja, imorn har vi iaf ett datum. Ska grina som fan så det blir asap. Det blir inte så svårt. Jag har nära till tårarna. Torsdag eller fredag som senast. Längre VÄGRAR jag gå.

Något positivt är att man har massa tid. Då kan man ta lite bilder på den stora bebismagen:

V. 40+5

(Ja, jag vet, det finns värre grejer, typ det som hände i Norge i fredags, men inte ens det orkar jag bry mig nämnvärt om. Det är fruktansvärt, hemskt och tragiskt. Fast nu orkar jag bara bry mig om mig själv och knappt det... )

[ +sju, en sjua ]