Uttråkad i kvadrat.

Det är galet tråkigt att vara sjukskriven. Så ni vet.

Nu hoppas jag på att få ihop ett kick-ass-sjukintyg så försäkringskassan inte kan neka mig sjukskrivning på heltid. Har varit hos sjukgymnast som är specialist på foglossning, ska träffa barnmorskan ang. sammandragningarna, skriva ihop ett intyg om att jag inte kan bli omplacerad på jobbet och sen slutligen träffa läkaren som ska koka ihop något bra av det hela. Det kan ju knappast vara rimligt att jag ska ha ont precis hela tiden, ha sammandragningar flera timmar om dagen och inte kunna sova pga smärta och stress?

I fredags hade föräldrarna bröllopsdag. Vi gick ut och åt och hade det allmänt trevligt.

Lördagen spenderades delvis i sängen och delvis med Lillan. Lagom till middag kom Katten hem och sen blev det fläskfilé, potatisbollar och bea.

Mellon var riktigt tråkig...

Igår skjutsade pappa och mamma mig till Hässelby. ÄNTLIGEN fick jag pussa på min älskling igen! Som jag saknar honom när jag inte är med honom...

Här kommer lite bilder på magen... v. 19+5!

[ chokladpudding. i kvadrat ]

Kvällsöppet.

Kan börja detta inlägg med att erkänna på en gång; jag är liberal. Väldigt liberal.

Kvällens debatt om hemmafruar i "Kvällsöppet" får mig att gå i taket. Den där Katerina Janouch är en riktig bengluva. Jag har iofs aldrig gillat henne.

Att kvinnor inte själva ska få välja år 2011 vad de vill göra en period i livet är som ett skämt. Jag tycker att det är ett positivt tecken för feminismen och jämlikheten att fler kvinnor väljer att stanna hemma. Det är väl hela poängen med feminism, att ge kvinnor fria val? Att lita på att kvinnan är kompetent nog att välja en man, bilda en familj och hitta ett liv som passar dem? Eller? Har jag missat något?

Dessutom sparar man samhället en hel del pengar när man stannar hemma. Och förskolor är överbelastade som det ser ut idag och barn blir inte socialt medvetna först de är runt tre år. Då är det väl jättebra att en del väljer att vara hemma längre med sina barn?

Efter tre år är det direkt lämpligt för barn att integrera med andra barn och vuxna på en daglig basis. Det anser iaf jag...

Inte undra på att pedagoger idag är underbetalda när samhället inte ser något värde i att ta hand om barn. Och framför allt inte sina egna verkar det som.

Vårdnadsbidraget är ett steg i rätt riktigt för att ge människor möjligheten att själva välja hur de vill leva sina liv. Dessvärre är det allt för lågt vilket gör det till en klassfråga. Det kan i princip bara utnyttjas av de som har en i familjen som tjänar bra, för "Svensson" är det ofta obrukbart.

Att välja att ta hand om sina barn på heltid är ett jobb och borde ses som det. Det ligger ett värde i det, om du frågar mig. Att ta hand om sina egna, eller andras, barn är det viktigaste jobbet som finns.

Slutsats. Låt människor välja själva hur de vill ha det i sina familjer. Höj vårdnadsbidraget för att ge fler möjligheten att vara hemma. Det avlastar i slutändan förskolorna så att pedagoger kan få känna att de räcker till. Dessutom höjer det värdet på arbeten som är relaterade till barn.

Så, då fick jag säga mitt för idag.

[ katten gillar element ]

Uppföljning.

Berättade ju aldrig om filmupplevelsen! "Trassel" alltså. Den var helt underbar! Rolig, underhållande, spännande, sorglig, romantisk. Den hade allt en riktig Disneyfilm ska ha! Kan meddela att herr'n i huset tyckte detsamma, han älskade den lika mkt som jag.

Hittade detta på väg till bion...

Åhléns verkar ha en hel del Barbapapa just nu. Got to love it!

[ 99 saker ]

Klagomur.

Nu ger jag mig. Jag tänker inte jobba mer. Jag VÄGRAR ha ont dygnet runt. Jag kan inte jobba ordentligt. Jag kan inte göra något när jag inte jobbar. Jag kan inte sova. Allt detta pga smärta.

Foglossning mina damer och herrar är djävulens påfund. Glöm allt vad ett normalt liv heter. Det här är utan tvekan det värsta jag har varit med om.

Jag har jobbat i ca fem år med konstanta inflammationer i senor och leder i nacke och axlar samt trasiga handleder. Jag har fixat det. På dessa fem år har jag allt som allt varit sjukskriven pga dessa problem ca åtta veckor. Jag har härdat ut.

Men nu får det fan räcka. Jag vägrar vara gravid och ha så här ont. Om hela skiten förvärras av att jag jobbar, då tänker jag inte jobba. Foglossningen får väl vinna då.

Förutom att känna sig helt våldtagen av foglossningen så ska man försöka få pengar från Försäkringskassan på det. Men jag är ju inte sjuk, jag är ju gravid! Visst fan. Ska säga det till mig själv nästa gång jag klättar på stegar på jobbet och vill dö för att det gör så ont. Eller när jag kommer hem från jobbet och bara gråter för att ingenting hjälper. Det hjälper inte att sitta eller ligga. Jag kan inte ens bada för att det är ett jävla meck att ta sig i och ur badkaret.

Hade jag varit en man med ryggont och smärta så jag inte kunde sova, kan jag sätta pengar på att jag utan tvekan hade fått vara hemma tills det blev bättre.

Som lite grädde på moset så är det ju inte bara foglossningen som bråkar. Jag har ont i huvudet för att jag gråter så mkt, jag börjar bli deprimerad för att jag känner mig så värdelös när jag inte klarar av någonting och får sammandragningar i slutet på dagarna på jobbet. Hela min kropp säger åt mig att: "Vila! Gör för i helvete ingenting! Ta det lungt!" Men nej. Jag är ju inte sjuk. Jag är ju gravid.

Men det värsta av allt, jag får inte njuta av undret som det faktiskt är; att vara gravid.

[ ge mig arsenik ]

Trassel, på mer än ett sätt.

Nu har jag jobbat 3 pass á 4 timmar var. Det är pest och pina. Det är förvisso kul att vara på jobbet igen och träffa alla o.s.v. men fy satan i helvetet vad ont jag får. Stegar är inte att leka med och så fort det är mkt att göra och man måste ha ett liiiite högre tempo kommer sammandragningarna som ett brev på posten.

Det var trassel del 1.

Den här foglossningen blir ju roligare för var dag som går. Eller inte. Överhuvudtaget inte. Inte ens det minsta. Däremot blir det värre! Tidigare har jag haft ont i fogarna som sitter vid svanskotan, men nu har fogen framtill börjat härja också.

Härom kvällen skulle jag och A. pussas och gosa lite på soffan. Han la sig mellan mina ben, så jag kunde få hålla om honom med benen med, men det blev inte särskilt långvarit. Två minuter kanske, sen kändes det som om jag hade sträckt ljumsken. Foghelvete.

Där var trassel del 2.

Trassel del 3 är just "Trassel". Filmen "Trassel". Vi ska ta oss till Vällingby och titta på den idag efter varma rekommendationer. Kusin med sambo och dotter på 6 år såg den förra helgen och alla var eniga om att det var den bästa barnfilmen de sett.

Vi älskar ju barnfilmer så det lär bli en hit!

[ klimakteriehormoner ]

Drömmer...

...mig bort bland massa barnprylar. Det finns så mkt saker! Var ska man börja?

Okej, vi kanske borde fokusera på andra saker... som att hitta en större lägenhet, men det är inget som brinner. Körkort och bil vore fint, men inte heller akut. Inget är väl egentligen superangeläget, men jag gillar inte att känna mig oförberedd, att inte ha planerat tillräckligt (säger tjejen som blev gravid helt utan planering). Men jag ska nog spara på en del, vi kommer att ha gott om tid mellan dess att jag slutar jobba till dess att hon kommer.

Så jag börjar med det jag tycker är kul, just prylar. Leksaker, figurer, filmer... sån't som jag gillade när jag var barn och sån't som jag gillar nu och vill att mitt barn ska få.

[ exakt fem månader ]

ÄNTLIGEN!

Jag har inte velat skriva, för det har varit för tidigt. Jag har nämligen inte velat skriva om något annat än Freja, det lilla flickebarnet som ska välsigna oss med sin tillvaro från juli månad och livet ut.

Idag var vi på ultraljud och fick höra att det var en flicka (trodde hon) och att allt såg bra ut. En frisk och fin bebis. 18 juli är hon beräknad till, men eftersom jag inte för mitt liv kan tänka mig en naturlig förlossning, blir det bebis innan dess.

Vägen hittills har varit allt annat än lätt. Ett litet helvete kan man väl säga. Först ett konstant illamående, följt av foglossning sedan en månad tillbaka och sammandragningar vid ansträngning på det.

Sedan igår jobbar jag 50 %, fyra timmar om dagen är det jag mäktar med. Det är riktigt jobbigt, en ren pina, men det är ju roligare att träffa folk på jobbet än att ligga hemma på sofflocket.

Så, nu har jag uppdaterat er lite grann. Jag lovar, nu när bebisen är outad kommer det bli betydligt fler blogginlägg!

[ freja - värd helvetet hundra gånger om ]